Jess! Den danska serien Borgen (Netflix) har kommit med en ny säsong! Igår tittade jag på det två första avsnitten och fick tygla mig för att inte, med risk för en mycket kort nattsömn, sluka fler. Då serien gick för tiotalet år sedan blev den snabbt en av mina absoluta favoriter.
Som statsvetare slogs jag inte bara av hur otroligt välgjord serien var som Tv-drama. Fascinerades av hur träffsäkert och skickligt man fångade upp flera av de grundläggande frågor som politikforskningen i allmänhet, och speciellt den jämlikhetsorienterade forskningen brottades med. Det gick så lång att jag integrerade serien i min grundundervisning i statskunskap. Detta tillsammans med den trilogi – Kronprinsessan, Kungamordet, Drottningoffret - som Hanne-Vibeke Holst åren innan utkommit med. Tre kanonbra romaner som i mina ögon uppenbart fungerat som en förlaga till Borgen, - en stark läsrekommendation!
Utan att spoila alltför mycket kan jag nämna att den nya säsongen på ett lyckat sätt uppdaterats till dagens situation. Sidse Babette Knudsen som i rollen av Birgitte Nyborg var den unga, nya kvinnliga statsministern återkommer nu i politiken som utrikesminister; en mogen kvinna med lätta klimakteriebesvär och med laddade konflikter med en ny ung, kvinnlig statsminister. De temata serien nu kretsar kring är rykande aktuella, bland annat klimatfrågor och ett aggressivt Ryssland och självfallet spelet och konflikterna mellan olika aktörer, såväl kvinnliga som manliga, inom politikens övre skikt.
För dryga 25 år sedan gav jag tillsammans med nordiska, kvinnliga och manliga kolleger ut boken ”Women in Nordic Politics”. Våra studier kretsade kring kvinnors deltagande, representation och agerande i politiken. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess; vissa frågeställningar och problem är lika relevanta idag som då, vissa har lösts samtidigt som andra tillkommit. Då var det mycket ovanligt med kvinnor på de mest ledande posterna inom politiken. Nu, före statsministerbytet i Norge hade alla nordiska länder en kvinna som statsminister. Idag leds 7av 8 partier i den finländska riksdagen – Samlingspartiet undantaget – av kvinnliga ordföranden. Och före det aktuella ledarskiftet inom Liberalerna så leddes 6 av 8 partier i Sveriges riksdag av kvinnor.
Det har sålunda under de senaste tjugotalet åren inte bara runnit mycket vatten under politikens broar utan en hel del av det vattnet kommer från nya källor. Därmed inte sagt att politiken till sitt väsen skulle ha ändrat sig i grunden eller ens nödvändigtvis särskilt mycket. Den nya säsongen av Borgen illustrerar – till skillnad från dess mer idealiserande seriekusin ”Madam Secretary” (Viaplay) – hur även kvinnliga toppolitikers liv och agerande långt kännetecknas av alla de problem, konflikter och det stundom fula spel som alltid och generellt präglat politik på denna nivå.
Det må så vara. I mina ögon är huvudpoängen och det viktiga med såväl Borgens fiktiva skildring av politiken som den nya faktiska politiska verkligheten att kvinnorna nu på ett långt mer rättvist och jämlikt sätt tagit plats vid de bord där de tunga politiska frågorna avgörs. Självfallet återstår det även i jämställdhetsarbetet enormt mycket att göra, men stundom är det läge att vara tacksam för de steg framåt som tagits.Detta gör jag idag.
Göran D.